jenny o micke i australien

När bussen efter 18 timmar (!) rullade över harbour bridge och man skymtade operahuset, då kändes det faktiskt lite som att man kom hem... Skön känsla! Gillar verkligen Sydney!

Ja, blev en rätt snabb visit i Brisbane, två nätter och två dagar, sista dagen åkte vi iväg klockan åtta för att hinna med en buss till Byron Bay.

Brisbane fick nog inte tillräckligt lång uppmärksamhet för att visa sin mysiga sida, för jag såg den inte! Möjligen när vi hittade en trappa upp till ett mysigt kvarter när vi letade efter coles så upplevde man en skymt av det, men annars när man gick mot huvudgatan, Queens street, kändes det så där. Tyvärr hann vi inte gå till stranden!! Det skulle nog ha dragit upp betyget rejält annars. Konstigt, eftersom jag har förstått att Brisbane ska vara riktigt fint. Men som sagt, vi hade väl inte tillräckligt med tid för att hitta smultronställena... Vi hann med att gå till centrum, kolla lite i turist/butiker och ta några bilder. Fanns rödljus överallt, så tog en evighet att ta sig någonstans.

Inte heller i Byron Bay hade vi mycket tid, vi var faktiskt bara över en dag... Det var otroligt synd, Byron Bay var som ett paradis! Om man bortser från att jag tappade en tåring som jag hade köpt en timme tidigare i sanden när jag grävde ner Micke, så var stranden den underbaraste jag varit med om tror jag! Sanden var mjuk som silke och helt vit... Vattnet var dock en annan femma, förstår varför alla är surfgalna här - det är ju enda sättet att vara i vattnet! Det var så stora vågar och starka strömmar tack vare vågorna, att man inte hölls på samma ställe alls och att ta simtag var out of the question!  Och hamnade man under vattnet fick man det hemska salt-saltvattnet i ögonen, munnen och näsan... Angående tåringen hade jag köpt två likadana som tur var, men den andra var ju tänkt att någon skulle få... Så tyvärr =)
Det vi hann med i Byron Bay, var att simma (typ), kolla butiker och allmänt kolla staden samt i kanske en timme först när vi kom dit, leta efter ett ställe att sätta våra väskor. Stället hade inga offentliga skåp! YHA ville inte hjälpa oss, informationen stängde halv sex, global gossips skåp var stängda och alla rekommenderade Nomads, ett annat hostel, som först inte ville hjälpa oss men sen gav dom med sig att vi fick låsa in våra saker i deras skåp. Kostade tio dollar, men det var det värt! Efter att alla butiker stängt så smög vi faktiskt in till allrummet på nomads och väntade på bussen också... Då blev det brandalarm mitt i allt, men det var ingen eld! Till slut kom vi i alla fall iväg med bussen tio över tolv. Så fruktsvärt jobbigt och obekvämt att försöka sova i bussen, oavsett om man har eget säte eller inte!!


Nu är vi alltså i Sydney, vi kom vid halv två och vi gick till Paddy's Market, Haymarket, efter en uppfräschning. Nu vilar vi!

Tillbaka i bussen igen – den här gången är huvudstoppet Brisbane. Har kört förbi underbara småstäder, Noosa Heads och Maroochydore, där jag verkligen önskar man hade stannat. Verkade underbart på båda ställen, mysiga och fina stränder och gator.

Idag steg vi alltså upp ungefär tio över sex, jag i alla fall, och sedan blev vi upplockade ungefär sju. Han var en kvart försenad, så jag var riktigt nervös att vi hade missat honom! Till slut kom vi iväg med båten hursomhelst och vägen till Tim Can Bay började, var bara över viken i princip, tog en halvtimme. På vägen fanns det möjlighet till att se mantor, sjökor, delfiner och en massa olika fåglar. Tyvärr var det en rätt mulen morgon och vattnet var mörkt av någon anledning som kaptenen berättade, så sikten var usel. Det enda vi såg dock var någon sorts hökliknande fågel, som flög nära båten en bra bit! Det visade sig att kaptenen brukade mata dom, på hemvägen hade vi kanske sex runt oss som ville ha mat. Det var häftigt, dom kom väldigt nära så man fick bra bilder.

Efter en stund kom vi fram till Tin Can Bay, där det visade sig att jag och Micke hade missförstått det liiite med matningen. Vi trodde ju att vi skulle mata delfinerna från båten, bara vi, men när vi kom fram stod det ett gäng redan i vattnet och tittade på en delfin. Själva matningen kostade $5 för en fisk (!) som man sedan fick stå i kö för att ge åt delfinen. Och tro inte det är som i filmerna – att man kastar fisken i munnen, nej, här skulle man hålla fisken under vattnet så tog delfinen den. Allt detta var arrangerat av volontärer. Det kom bara en delfin också som man fick mata, Mystique, en 19-årig hane som något år innan hade råkat ut för en attack av tigerhajar, så han hade väldigt mycket märken på kroppen och sin fena, men då hade han fått vila upp sig och bli frisk hos volontärerna. Dom berättade att han hade en tjej, men hon dykte inte upp idag. Trots att matningen var en liten besvikelse var det ändå jätteroligt! Man stod ju ändå med Mystique, trettio centimeter ifrån, i vattnet och gav honom mat. Han var nog förresten väldigt bortskämd, han bara låg där och öppnade munnen och väntade på fisk i princip. Tyvärr fick man heller inte röra honom, för då skulle han tappa sitt skyddande slemlager som alla djur som lever i havet har (man fick ju inte röra djuren när man dök heller) och då kan han dö. Man ska vara försiktig! Han var jättefin hur som helst.

På stranden fanns också en jättestor pelikan, Australiens största vattenfågel, och visade upp sig! Stackarn fick två fiskchanser, ena gången kom en annan, mindre fågel och ryckte den ur näbben på henne tror jag och andra gången kom en likadan fågel och norpade åt sig fisken, när hon tappade den. Tyckte så synd om henne! Sen stod hon utanför stället där man fick fisken ifrån, men tydligen hade alla fiskar gått åt för hon fick ingen :( Stackars pelikan. Kaptenen berättade också att det var dåligt med fisk i vattnet idag, därför var fåglarna så hungriga och kanske pelikanen med?

Nåväl, ungefär halv tio var vi i land igen och vi checkade ut och hoppade egentligen på bussen direkt, vid tio. Det var tur att vi fick komma med, för igår när vi försökte boka ville inte greyhounds hemsida fungera och växeln var inte öppen. Så ifall det inte hade funnits plats på den här bussen hade vi behövt vänta två timmar, men hade det inte funnits på den bussen heller hade vi behövt stanna en natt till! Går bara två bussar till/från Rainbow Beach. Hade gärna kunnat stanna ett tag till dock, var ett mysigt ställe och vi hann inte kolla stranden eller souvenirer ordentligt... har faktiskt inte köpt en enda souvenir hittills! Finns bara skräp eller så är det så dyrt, så det är synd.

Råkade förresten bränna mig för första gången när vi gick vandringen till The Forts på Maggie, aj, gör ont ännu, har blivit bättre men är fortfarande ingen höjdare att gnida ryggsäcken på plats på ryggen... Och en annan sak jag glömde berätta om Maggie - mitt i allt en dag när vi var på väg ut på den där vandringen till The Forts så kom det en gubbe (faktiskt vår guide nästa dag på lilla safarin) med tuuuuusen papegojor runt sig! Han matade dom och dom var överallt, bara man gick nära landade dom på en =)

Nu börjar det regna igen, men vi vet i alla fall varför det regnar – det är en cyklon utanför Australiens östkust, men den kommer inte att beröra oss eftersom vi åker söderut. De som åker norrut  däremot får det blåsigt och regnigt har vi förstått... Tydligen har cyklonen varit på Fiji och förstört och till och med dödat några, och våra kompisar från Sydney är på väg dit nu/snart, så känns lite så där. Men det blir nog bra! Är svårt avundsjuk på Fiji, meen men. En annan gång.

Tyvärr tyvärr tyvärr är det med sorg i hjärtat jag måste berätta att vi måste skippa Fraser Island också... Vi hade hittat ett billigt erbjudande med boende + 4hjulsdriftsbil  + lite annat för $135, men när vi väl kommit fram till Harvey Bay (där man kan åka till Fraser) och skulle boka detta fantastiska erbjudande får vi höra att vårt erbjudande var olagligt marknadsfört, för det tillkommer ca $100 ändå i ”gömda kostnader”... Och då var vi uppe i ca $200+, vilket vi inte riktigt har råd med faktiskt. TYVÄRR. Fan alltså. Inget Fraser Island och inget Whitsundays... Deprimerande värre L Vi hade alltså suttit 18 timmar i en jäkla buss, för ingenting... Jag blev så deppig att jag intens kände för att stanna kvar i Harvey Bay en natt, utan vi tog nästa buss två timmar till Rainbow Beach istället. Så nu är vi alltså här!

Kom fram vid ett, för bussen var försenad nästan en timme och vi checkade in på det närmaste hostellet med dubbelrum, ja vi lyxade till det igen. Dock verkar det som att vårt dubbelrum verkar som dubbelrum när det behövs bara, för det finns ändå en hög-och-lågsäng till, och dubbelsängen har också en enkelbädd över sig... Dessutom har det blivit en smärre myrinvasion. Men det är helt okej ändå. Rainbow Beach är mysigt, det lilla vi sett! Idag gick vi en gratis guidad rundtur till vad Rainbow Beach kanske (läste inget om det på internet dock, det lilla jag läste) är känd för - Carlo Sandblow. En jäääääääääättestor sandhög! Vi trodde vi skulle gå på stranden, men helt plötsligt kom vi fram till en öken i princip... Var jättefint, på ena kanten piskade vågorna nere i stupet och andra sidan hade man utsikt över stan och en fin solnedgång. Man fick sandsurfa om man ville och testa kasta bumerang, jag hade dock klänning och det blåste så mycket så jag ville hålla i kjolen hela tiden, så jag testade inte. Micke åkte dock pulka ner för sandberget... Bilder kommer senare när vi har vårt eget internet, som vanligt har inte Vodafone sändning! Här på sandberget fick vi också veta varför det kallas för Rainbow Beach – precis som på Fraser Island (ligger precis bredvid, man kan åka härifrån också dit) så blåser det in en massa sand hela tiden. Och den har olika färger – vår guide sa att han hade hört att det skulle finnas 76 olika färger, men han trodde inte det var så många. Det skulle till och med finnas lila sand, men den hittade vi tyvärr inte, bara guld, vit, svart och olika andra gula... Efter rundturen (eller turen dit snarare) gick vi till ett supermarket på vägen hem och tappade bort oss lite när vi skulle tillbaka till hostelet, men det gick bra att gå tillbaka samma väg och sen försöka igen.

Imorgon dock kommer det bästa – då ska vi ut med en båt och mata vilda delfiner!!!! Blir en tidig morgon, vår skjuts går kvart i sju, men det är det nog lätt värt. Ser så fram emot det! Överväger verkligen att flytta hit och bli viltvårdare eller något, för alla djur är ju bara fantastiska! =)

Imorgon åker vi igen, nästa stopp blir antingen Byron Bay eller Brisbane... Eller något annat, spontaniteten hägrar känner jag. Känns helt okej ändå, vi missade Fraser och Whitsundays, men hittade istället mysiga Rainbow Beach med sandberget och delfiner (förhoppningsvis)! Ja, vi får se hur det känns efter imorgon. Förresten har vi också börjat planera komma hem snart, istället för månader är det nog tal om enskilda veckor kvar i Australien, känns lite motigt...

Nu borde vi snart sova så vi orkar upp imorgon, godnatt.

Så sitter man på en hääärlig 18-timmars busstur, underbart! Det enda hopp jag har just nu är målet, Hervey Bay och sedan Fraser Island!! Världens största sandö, here we come! Dock har vi "bara" ca 13 timmar kvar, varav vi avverkar flera under natten då man förhoppningsvis sover.

Tyvärr fick Whitsundays ge vika för mobbning av plånboken :( Men nästa gång jag är i Oz, då jäklar lever Whitsundays, Ayer's Rock, Kangaroo Island och västkusten farligt...


Idag förresten checkade vi ut från vårt fina Koala Bay Village YHA med lite sorg. Med ännu större sorg åkte vi ifrån Magnetic Island... I alla fall jag har blivit riktigt kär i ön! Inte så mycket att göra kanske, men att ta det lugnt, simma i havet, kolla wallabys och andra djur räcker ganska långt. I några dagar dvs, kanske att jag hade blivit galen (som av Mission Beach) till slut. "Maggie" var dock tuuusen gånger finare och mysigare än Mission. (och hade bättre väder)

Tänkte berätta om gårdagen och idag-dagen.


Igår gick vi ju som sakt en vandringsled till The Forts, ett andravärldskrigets något fort, som skulle hålla utkik efter japanerna och vad det var. De avfyrade faktiskt ett skott därifrån, på ett amerikanskt skepp, men det var bara för att de kom oväntat och det var inte menat som "elakt". Ruinerna var väl så där, enligt mig, men Micke fann dom väldigt intressanta istället. Jag hoppades desto mer på att få se rock wallabys och koalor, som det var stor chans att få se under den 2,5 timmar långa leden upp och ner till The Forts. Tyvärr var det inget vi fick se! Däremot bjöds det på oslagbar utsikt, verkligen fantastiskt underbart vacker utsikt över några av öns olika bukter. Lägger in bilder sen när internet inte är så ostabilt och jag orkar...

Efter att vi kommit hem vilade vi en stund och delade på en kanna läsk som ingick i vårt paketpris för bungalowen. Lite senare köpte vi ett dagspass för lokalbussen och åkte ner till Picnic Bay, den bukten som var längst bort från Horseshoe Bay, där vi bodde. Väl där började det förstås regna, bara en halvtimme tidigare hade det varit underbart väder i Horseshoe, men inte i Picnic. Så det blev inte mycket sightseeing utan vi flydde regnet till en sportsbar där vi spelade biljard för en tvåa som vi hittade (highfive!) och jag vann!!
En timme var vi totalt i Picnic, tog några bilder när det slutade regna för en stund på piren men det var i princip allt. Vi hoppade i alla fall på bussen igen och åkte till Arcadia, före kommer Nelly Bay, men därifrån avgår färjan så vi tänkte hinna utforska den idag innan vi åkte. Arcadia ja, när vi kom fram dit var det mörkt, så inte mycket att se så istället gick vi till ett hostel/restaurang och åt lite mat och spelade lite, dom hade en spelhall som Micke blev förtjust i. Förstås lyckades vi hursomhelst missa bussen vi hade tänkt ta hem, så medans vi väntade på nästa tänkte vi prova vår lycka med rock wallabysen här istället och det lyckades! Såg kanske fyra stycken totalt, jättesöta och jättesnabba, vi kanske hade sett några under dagen på vandringen men bara inte hunnit med dom? På väg från wallabysen såg vi en orm på vägen, så var en riktig animal encounter kväll! Till slut hoppade vi på bussen och åkte hem till koala bay village, där vi mötte två trevliga svenskar vi pratade med i baren en stund, sedan somnade vi.

Dagen efter, idag dvs, checkade vi ut vid tio och sedan gick vi en wildlife tour typ med guide som hör till hostelet. Där fick vi möta och krusa wombat (jääääättesööööt! Kostade dock 14 att ta bild med, annars skulle jag ha gjort det), hålla i en krokodilunge (väldigt mjuk, trodde jag inte), en pytonorm (! också mjukare än vad jag trodde, men kändes som en enda muskel, häftigt) och förstås koala som man också kunde hålla och ta bild med för 14, men vi fick gå nära den och ta bild istället gratis. Sedan fick vi också se en vit stor papegoja (ja, en sån som bet mig) och en stor svart igen, som "pussades" med en, plockade solrosfrön ur munnen på en, jättesöt =) Vi fick också hålla i en dragonlizard. Det var en jätteintressant och mysig rundtur som avslutades med en liten search på vildkoalor och ta mej tusan, äntligen fick vi se en vild! Han/hon satt högt i ett tunt träd och verkade nöjd. Koalor kommer tydligen tillbaka till de träd där den växte upp med sina bebisar, rätt intressant. Inte för att den hade bebis men ändå.

Efter koalan måste vi tyvärr vinka hejdå till Horseshoe Bay, hade hoppats på att hinna ta en simtur och kolla souvernirshopen en gång till, men det fanns det inte tid för. Vi hoppade på bussen och tyvärr var den lite sen, så det fanns heller inte tid för att utforska Nelly Bay eftersom vi inte ville riskera att bli efter bussen och ta en senare färja. Tillbaka i Townsville åt vi lunch på ett casino, där det egentligen var meningen att vi skulle bli medlemmar - för vi fick äta för medlemspris, köp två betala för en, men det glömde vi sen.... Nåväl. På väg till bussen lyckades min kjol fastna under ryggsäcken så jag gick en god stund och visade ena skinkan åt folk, yey.

Sedan hoppade vi på bussen och nu är vi här. Spännande spännande! Busschauffören har inte satt på lampor, så det är väldigt mörkt tyvärr... Kan inte läsa eller något och klockan är bara kvart i åtta! Får nog gå fram snart och fråga.

Jaja, hejsvejs för en stund

För en gångs skull steg vi faktiskt upp i bra tid så vi har redan hunnit förverkliga alla planer som jag skrev igår. För en gångs skull nummer två, sken faktiskt solen ett tag idag! Vår promenad längs stranden till Mission Beach tog faktiskt lite längre än vad vi trodde, över en timme, men vi stannade på vägen flera gånger, tog bilder och tittade på snäckor och små krabbor. Dessutom måste vi vada igenom en liten flod med rätt kraftig ström, vilket var Mickes favoritdel! Solen sken som sagt, så det var riktigt härligt. Vi hann bara äta på Mission Beach innan regnet började falla igen dock så jag hade ingen lust att simma då mer och Micke har ju öroninflammation så han får egentligen inte. Vi avslutade Mission Beach med att ta bussen hem.  Mission Beach är mysigt, men det känns helt okej att åka vidare imorgon! Det enda jag saknat med Mission Beach är att få se vilda kängurus och cassowaries, samt solen...

Ett regnigt Mission Beach.
                                                         

Imorgon bär det av vidare mot Magnetic Island fyra timmars buss söderut! Där ska vi bo på ”Bungalow Bay Koala Village” hoppas vi på! Verkar jättefint! Hoppas verkligen också att vodafone fungerar där... Börjar bli nipprig av att varken internet eller mobilen fungerar!


UPDATE:
Senare på kvällen blåste och stormade det så att det blev strömavbrott, jättemysigt med alla läskiga djurläten utanför dörren, hmm! Verkade hända något hemskt på nedervåningen också, för folk skrek fruktansvärt... Till slut somnade vi dock, utan air con, så det var svettigt =) Strömmen kom tillbaka en gång som en tease, för Micke försökte tvätta under kvällen men det blev inget av. Till slut kom den på ca tre på natten hörde vi dagen efter.

Börjar med att säga en enda sak – hädanefter ska jag alltid, alltid ta med kameran vart jag än går. Jag sa åt Micke, innan vi gick ut för att bara göra ett snabbt telefonsamtal från en betalautomat 100 meter bort, att ”nu kommer det säkert hända något bara för att jag lämnar kameran hemma för en gångs skull”... Och tadaa! Först ser vi en groda hoppandes och sedan efter att vi försökt ringa hem, mer om det sen, så kommer det ett gäng ”kiwis” (från Nya Zeeland) och försöker få med oss på att hjälpa en kille klättra upp på en gigantisk (åtminstone 3 meter hög på ryggen) cassowariestaty (en speciell stor fågel som springer här i Mission Beach)... Efter en stund går vi med på det även fast Micke helst vill gå hem och sova. Planen var den att vi drar i ett rep som finns över fågelns hals, det finns en rugbybollsformad styroxbit typ och ett fothål i andra ändan där killen står. Två killar hjälper honom och vi och tre andra killar drar i repet... Efter lite tricksande kom han faktiskt upp! Så då har vi alltså en kille sittandes tre meter upp i luften, med lite stenar och diverse rabatt och barkbitar under. Hur ska han komma ner? Efter en stunds debatterande firade de andra killarna ner honom, på samma sätt men tvärt om. Då tackade Micke och jag för oss och gick hem. Trodde aldrig han skulle komma ned helskinnad, men som tur var gjorde han det!

Det finns alltså inga bildbevis. Så då kanske det är förståeligt att om jag så än bara går ner på toaletten (okej kanske inte), ner till recpan eller för att ringa ett snabbt samtal tar jag hädanefter med mig kameran... Dock posade jag tidigare idag vid samma fågel så ni ser hur hög den är:
 

Nu är vi alltså framme i Mission Beach, för den som inte förstått det. Bussen tog ca två timmar från Cairns och vi åkte förbi tre pittoreska småstäder på vägen, håla var bara förnamnet. I Innisfail (ja, det heter så) var det dock en konstig kvinna med ett barn som verkade vilja åka med utan biljett, för busschauffören gick ut och hon drog ut pengar ur bh:n (jo, faktiskt!) och chauffören gjorde en massa samtal, men tillslut åkte vi i alla fall utan henne och barnet, men då börjar hon gråta... Vet inte historien bakom, men var märkligt...

Mission Beach ja – en väldigt mysig liten håla det med, där det egentligen var tänkt att vi skulle spendera bara en natt men vi trivdes så bra direkt att vi ville stanna en natt till. Det och så ville vi gå på gratis barbeque imorgon som dom ordnar här på vårt hostel, samt se ifall det blir sol imorgon... Det har regnat till och från hela dagen och man vill ju uppleva Mission Beach med solsken! Stranden är förvisso fin i mulet väder också, men är ju inte riktigt samma sak. Dock bor vi faktiskt inte direkt på Mission Beach, utan på Wongaling Beach, men det är bara ca 40 minuters promenad bort. Och man går på stranden, så egentligen är det ju samma strand! Men med olika namn. Det finns dock inget manetnät här, som skyddar mot en massa maneter som finns i vattnet den här årstiden, så man måste gå antingen neråt eller till Mission Beach för att simma.

Vårt hostel är förresten det bästa hittills i Australien! Till och med bättre än YHA Central i Sydney, eftersom för att vi har ett eget rum för $28/person/natt! Det var en kille som väntade där vi hoppade av bussen och undrade var vi bodde, när vi sa att vi inte visste tyckte han att vi skulle komma med honom – för han skulle åka till Absolute Backpackers, ungefär 30 sekunder bort. Och tiden ljög han inte om! Ifall vi inte gillade det skulle han till och med köra oss tillbaka. Han tog min väska innan vi hann säga ja eller nej så det var bara att följa efter, och stället visade sig ju vara värsta fräscha och schyssta stället, så han behövde inte skjutsa oss tillbaka. Hostelet ordnar även en massa roliga gratissaker, så som barbequen imorgon och idag fick vi åka gratis och kolla på vilda wallabies! Dom var jättegulliga! Satt flera av dom i en sluttning och åt gräs och kliade sig på magarna... Körde även runt för att försöka se någon cassowarie, men de är svåra att veta var de finns enligt vår guide och vi fick heller inte syn på någon. Finns dock mängder av skyltar vid vägarna som varnar för att cassowaries korsar vägen, så kanske vi lyckas se en förr eller senare!

Angående vårt försök till att ringa, mitt under Mickes samtal med hans pappa så stängde maskinen av sig, och startade om och när jag skulle försöka hann jag intens slå hela numret innan den svalde min peng och startade om sig! Blev arg och rang ett servicenummer, men eftersom det inte var lokalsamtal så kunde hon inte försöka koppla mig till numret igen och när jag inte har någon adress kunde hon heller inte skicka pengarna tillbaka åt oss... Så det var bara att svälja att maskinen just snott femtio cent, inte så mycket pengar men ack så störande! Anledningen till att vi gick till en telefonautomat är att vi har ett kort man får ringa med jättebilligt hem och så har vi vodafone kontantkort – men vodafone har inte sändning här! Så både våra mobiler OCH vårt internet är useless i Mission Beach. Hoppas verkligen vi har sändning vid nästa stopp (troligen Magnetic Island), annars är det inte roligt.

Så imorgon är planerna som följer: gå till Mission Beach, boka vårt nästa stopp med Greyhound och bara softa – det man gör bäst här på Mission Beach.

Dag 1: Väckning halv åtta, hämtning kvart över åtta med pirr i magen. Kom till ProDive och fick gå rakt in i klassummet där Janine, vår instruktör presenterade sig, en väldigt livlig och rolig människa med stort leende! Hon berättade att ProDive hade veckan innan utbildat sin 100 000e dykare! Så det fanns gott om erfarenhet. Vi fick snabbt veta att det bara fanns tre regler för dykning: 1. Alltid andas, aldrig hålla andan (då kan man få decompression sickness). 2. Look cool (när man dyker, inget flaxande, bara coola sparkar). 3. Don’t pee in your wetsuit. Sedan blev vi ihopparade i buddyteams som man alltid skulle dyka med för safety reasons, jag blev med Micke. I klassrummet till klockan ett och gick igenom modul ett-tre, test efter varje, tog bild för dykcertet, lunch och läkarkontroll, satt ihop vårt gear (väldigt klurigt i början!) och hoppade i poolen – simmade, vattenfyllde mask och clearade den, var nere på fyra meter, släppte mungrejen och hittade den igen och lite till. Hem fem och vi gick iväg igen för att äta på the Woolshed samt gå strandpromenaden på Esplanade (vår favorit!).

Strandpromenaden.

Dag 2: Väckning kvart över sju iväg kvart i åtta. Satte upp gear, fick lyssna på en annan lärare i en timme som berättade om dykplatser och gear, sedan hoppade vi i poolen – tog av bcd (en väst typ, som man kan fylla med luft för att flyta på ytan och i vattnet, utan att varken åka upp eller sjunka) och på, mask av på, viktbälte av på.

Micke vid ProDives övningsbassäng.

Alla äter lunch på Night Market. Högst uppifrån från vänster och ner: K-Dog (en annan instruktör), Christian (Australien), Emma (England), Janine (vår instruktör), Khan (Korea, men bott i Melbourne flera år), Kasper (Danmark), Marten (Danmark). Uppifrån höger och ner: Darius (USA, instruktörselev), Cecile (Danmark), Neime (Irland), Wieneke (Holland), Egon (Belgien, instruktörselev), Micke, (jag) och Keith (Holland).

Vid ett lunchade alla på Night Market, sedan gick vi till shopen för att kolla olika gear det finns och hämta vårt gear som vi skulle ha på båten, en bcd, mask, fenor och snorkel.

Vid tre var vi tillbaka i klassrummet för modul fyra (egentligen var det fem, men Janine tyckte den sista var så cheesy, för det var ingen fakta i den bara Padis (de som anordnar utbildningen) sätt att säga att man skulle fortsätta dyka, så vi slapp den...) och skrev test på den och så var det dags för slutprov. Gick galant, ett fel för mig. Nu var vi nästan vid målsnöret! Hemskjutsade, men vi gick tillbaka till stan på esplanaden ganska fort för vi hade tänkt gå på ReefTeach. Det är en organisation som informerar om olika fiskarter och koraller som man kan hitta på revet ”with knowledge comes appreciation” var deras motto. På vägen hittade vi dock en fågelkille, birds of pray hette hans organisation, som hade med sig en örn som hette Stella, en liten babykrokodil, ett konstigt djur som såg ut som en tigerkatt (som de brukade kallas i folkmun, men det var ingen katt, mer pungdjur), en jättesöt papegoja som plockade skräp och två ugglor, varav en som jag fick hålla pch den andra hade superkonstig böjd nacke! Var jättekul show =) Kollade tills klockan blev kvart över sex, då vi halvsprang till Reef Teach där vi var till halv nio. Vi hämtade smörgås på subway där emellan och efteråt simmade vi i lagunen (en favorit här i Cairns!). Gick hem rätt tidigt eftersom vi skulle bli hämtade mitt i natten i princip, satte väskorna att förvaras i receptionen eftersom vi bara behövde tre dagars kläder och badkläder i princip.

Stella.

Killen från "Birds of Pray" och en kille som håller i bebiskrokodilen.

Sötpapegojan som plockar skräp och slänger det i tunnan.

Jag håller i ugglan!

Dag 3: Väckning 5.30, hämtning av Janine igen 06.05. Åkte direkt till ProDiveshopen och checkade in oss på båten, blev skjutsade till båten (lyxig tre miljoners-kryssare), fick frukost och lite information, bl.a. att efter varje dyk fick vi ta en 30 sekunders dusch, i slutet av kvällen fick man duscha 3 minuter... Vilade i tre timmar i vår hytt (egen!) medan vi körde till revet. Väl framme hoppade vi direkt i 10:33, så det var lite pirrigt inför vårt första dyk! Vi fick dyka runt och kolla först – fick se spotted lagoon ray (manta), och massa fiskar, var underbart. Gjorde lite skills: släppte mungrejen och övade buddyandning (man lånar sin buddys extra andningsgrej (man har alltid två ifall den ena skulle gå slut/buddyn blir utan luft) och sedan uppstigning (ascent) och samtidigt använda buddyns extra luftgrej.

Vår tjusiga hytt.

Folk uppe på soldäck på ProDive I. Det var här alla briefings var.

Kom upp, lunchade och åt kaka, vilade en stund, hoppade i 14:22 och gjorde fler skills – vattenfyllde mask och clearade, tog av och på bcd (luftvästen) samt viktbältet (man har alltid viktbälte för att inte vara för lätt i vattnet och hela tiden flyra uppåt), cesa (en nödfallsuppstigning om man får slut på luft där man hela tiden säger ”aaah” med sitt sista andetag och sakta simmar uppåt, var jobbigt). Kom upp igen och fick snorkla en timme då vi fick se jättefina fiskar och koraller, tog även bilder med min kamera! Vi åt middag vid fem och senare fick lära oss använda en kompass, åt efterrätt och vilade resten av kvällen genom att lyssna på Darius, en rolig amerikan som ser ut som en tysk. Han berättade när han åt en 2 kg biff (dock var den 2,5 kg, men han orkade inte med hela. Om han skulle ha orkat skulle han ha fått sin bild på väggen samt gratis mat i tre månader) med sin pappa i USA (var annars). Darius var riktigt superkul och trevlig - han bjöd även in oss till sitt hus som han ägde i Estland och ifall vi behövde fick vi sova i hans lägenhet här i Cairns! Halv tio slocknade vi dock i vår hytt.

Bluelined surgeon som äter lite koraller.

Humbug damsel?

Yellowtailed Fusilier up close... Fiskarna ville aldrig vara stilla tillräckligt länge =(

Dag 4: Väckning 06.45 av Gonzo (safetykillen och väckarklockan ombord) ”wake up everybody, the sun is shining, it’s a beautiful day for diving” och en minut senare ”what are you still doing down there?”. Under natten hade vi bytt ställe och vi fick breafing, info om dyket, hur djupt vi får gå, vad vi kommer se/göra, om dagen och dyket av Janine som vanligt. Hoppade i 07.18 för att simma runt lite och kika och sedan göra en mask-clearing igen.

Kom upp 08.12 och nu fick vi äntligen frukost, innan vi började dyka neråt igen 10.42 och den här gången fick vi tre uppgifter: att inte dyka djupare än 14,5 meter, lyckas dyka 20 simsparkar bort i 90 graders riktning med hjälp av kompassen och komma tillbaka (första dyket själv!) och ta av masken helt den här gången och sedan cleara den igen. Ifall vi skulle klara 14,5 meters gränsen skulle vi få ett pris, annars ett straff. Simsparkarna gick bra, vi hittade tillbaka och maskavtagningen gick också bra, dock sved det i ögonen när vattnet var så salt. Efter maskclearingen så höll Janine upp en skylt där det stod ”Congratulations certified divers!” och man fick fira en stund. Djupet var dock en helt annan femma, ingen i vår grupp lyckades hålla den magiska gränsen! Jag blev på 14,6 och Micke på 14,9, men vissa andra var nere på 16! Vårt straff när vi kom upp var att äta ett salt kex med tabasco och en hemskt smakande brun gegga (som jag samma morgonen hade lyckats tro var choklad och bred glatt på min smörgås för att bli ordentligt besviken, åt inte upp den smörgåsen kan tilläggas), priset hade varit riktig choklad, så det var tråkigt. Det var dock en ganska bra läxa för att alltid hålla koll på djupet på sin dykdator...

Nu var vi alltså certifierade open water divers, goda nog att gå ner till 18 meters djup! När vi kom upp fick vi våra tillfälliga kort. Efter en vila fick vi välja om vi ville fortsätta till adventure diver, vilket skulle kosta $175 till, väldigt billigt, och det skulle ge oss biljetten ner till 30 meter. Dock kände Micke och jag att vi behövde spara pengar, så tyvärr gav vi oss inte in på det... Ångrar att vi inte gjorde det, men vi hade ju inte haft mycket pengar kvar isåfall och eftersom vi har mycket av resan kvar var det nog lika bra.

På kvällen var det dags för nattdyk. Före det fick vi lite briefing (eller snarare uppskrämning) av Janine, där hon berättade hur vi skulle använda ficklampan som vi skulle få, var man skulle lysa på djuren osv (svansen). Hon sa även att man kunde råka ut för aggressiva bullsharks och tigerhajar! Så ifall någon sån skulle komma fram skulle man formera ”the ring of steel”, dvs instruktören i mitten och alla andra runt i en ring med tanken ut, ifall hajen skulle puffa på en så blev den utpuffad ur ringen och fick ta sig till båten på egen hand – så iaf gruppen skulle räddas (detta var ju dock bara bullshit, det fanns bara små revhajar där =) Men var lite läskigt just då, haha!). Eftersom vi var de enda som inte gick adventure fick vi vår guidade tur med Gonzo och Darius istället. Gonzo berättade dock att eftersom vi var bara fyra så var vi för få för ”ring of steel”, så alla var för sig själva... 19:35 fick man en ficklampa på armen och en ljusstav som vi satt på tanken för att synas och sedan simmade man iväg i mörkret... Spännande och lite läskigt. Vi fick se Brian, en gigantisk sköldpadda som låg nere och sov i sin grotta, lite fiskar och i slutet våra första hajar! En whitetip reef shark. Otroligt coolt! Dom började cirklade runt oss lite dessutom!

Väl ombord igen lekte vi lite lekar, man var två och två och tävlade mot ett lag, en skulle ha en snorkel mellan benen och en mörkad mask på sig och efter att ha blivit snurrad tre varv skulle den personen lyckas träffa hålet på en toalettrulle som den andra lagkamraten hade mellan benen, snabbast vann. Den andra leken var att man genom att göra sexpositioner skulle man dunka en slev som man hade spänd runt magen mot en kastrull, som den andra hade spänd runt magen tio gånger. Galet men kul, bäst var dock när Gonzo och K-dog (en annan instruktör från Japan med en fantastisk accent som gjorde allt han sa omöjligt att förstå och väldigt roligt) skulle demonstrera lekarna... Sov gott den natten, efter fyra dyk!

Janine och Sam leker den andra leken.

Dag 5: Väckning 05.45 på samma sätt som tidigare av Gonzo! Eftersom jag och Micke inte hörde till adventure fick vi vår briefing på sundeck av Gonzo och det var även vårt första dyk själva... 06.26 var vi i. Vi kände oss ganska nervösa och till slut fick vi följa efter Darius och Egon. Vi fick se en sköldpadda äta (otroligt rofyllt!) och flera andra fiskar, bl.a. stora stim av Napoleonfiskar. Dyket gick bra och efter det blev det frukost och sen hastigt i igen 08:59 då vi faktiskt följde efter ett annat gäng – för vi hade ändrat position till ett dykställe man bara kommer till om det är lugnt väder, vilket det typ aldrig är, så vi hade väldig tur, så vi kände oss lite osäkra igen. Det dyket gick också bra, fick se vackra koraller och fiskar, bl.a. Nemo (supersöt!)!

Efter en väldigt snabb tur uppe på ytan, det enda vi hann med var att äta en kakbit och gå på briefing, hoppade vi i 10:46. Den här gången hyrde dock Micke och jag en kamera, så vi tog lite foton på samma gång. Dom fick vi utbrända på en cd, men eftersom Mickes dator inte har en cd-läsare är det lite svårt att kolla på dom... Vi vet att vi tog ca 105 bilder, många fler än vad vi trodde! Så någon måste ju ha blivit bra... Efter det här dyket var det dags för lunch och sedan började vi bege oss tillbaka mot land igen, äventyret var slut... När vi var tillbaka i Cairns fick vi skjuts till ProDivebutiken där vi betalade kamerahyrningen, lite snask och läsk vi köpt samt revtaxan (alla måste betala skatt för att vara på revet) sedan fick vi skjuts hem. Vid åtta möttes vi alla på en restaurang där några åt och drack gott och vi pratade och hade väldigt trevligt!

Janine och Darius på akterdäck i hamnen tillbaka i Cairns.

Vi hade sån tur med gänget, alla var otroligt trevliga, roliga och sociala och framför allt tur med vädret! Alla i crewet hade diskuterat det, att det ”aldrig” händer att man får vara ute på revet tre dagar i rad med bara solsken och måttlig vind, det var underbart, speciellt eftersom det är cyklonsäsong. Var en fantastisk upplevelse och jag kan bara rekommendera det till alla!! Tyvärr fick jag lite problem med ett av mina öron, så idag har jag suttit 3 timmar på Cairns Base Hospital, men läkaren sa att allt var okej, höll på bli inflammerat men var inte än så borde bli okej. Känns redan bättre faktiskt... Det enda som var dåligt med tripen var att den var så jäkla bra att man längtar tillbaka redan =( En massa!!

Sköldpaddan som åt, hajarna som cirkulerade oss lite, crewet och gänget var det bästa med hela resan. Underbart, kan inte berätta med ord hur lycklig jag känner mig som fått göra det här! Under själva resan kändes det jobbigt ibland att man måste vara blöt hela tiden och aldrig få en lugn stund, men när man väl var i vattnet var allt som bortblåst och det var som att titta på en film, helt surrealistiskt och verkligen fantastiskt. Nu efteråt var det helt klart värt all svett och pengar (och lite blod).

Ja, blev ett superlångt inlägg så jag får gratulera den som har läst allt hittills! =)