12.3 Mission Beach
Börjar med att säga en enda sak – hädanefter ska jag alltid, alltid ta med kameran vart jag än går. Jag sa åt Micke, innan vi gick ut för att bara göra ett snabbt telefonsamtal från en betalautomat 100 meter bort, att ”nu kommer det säkert hända något bara för att jag lämnar kameran hemma för en gångs skull”... Och tadaa! Först ser vi en groda hoppandes och sedan efter att vi försökt ringa hem, mer om det sen, så kommer det ett gäng ”kiwis” (från Nya Zeeland) och försöker få med oss på att hjälpa en kille klättra upp på en gigantisk (åtminstone 3 meter hög på ryggen) cassowariestaty (en speciell stor fågel som springer här i Mission Beach)... Efter en stund går vi med på det även fast Micke helst vill gå hem och sova. Planen var den att vi drar i ett rep som finns över fågelns hals, det finns en rugbybollsformad styroxbit typ och ett fothål i andra ändan där killen står. Två killar hjälper honom och vi och tre andra killar drar i repet... Efter lite tricksande kom han faktiskt upp! Så då har vi alltså en kille sittandes tre meter upp i luften, med lite stenar och diverse rabatt och barkbitar under. Hur ska han komma ner? Efter en stunds debatterande firade de andra killarna ner honom, på samma sätt men tvärt om. Då tackade Micke och jag för oss och gick hem. Trodde aldrig han skulle komma ned helskinnad, men som tur var gjorde han det!
Det finns alltså inga bildbevis. Så då kanske det är förståeligt att om jag så än bara går ner på toaletten (okej kanske inte), ner till recpan eller för att ringa ett snabbt samtal tar jag hädanefter med mig kameran... Dock posade jag tidigare idag vid samma fågel så ni ser hur hög den är:
Nu är vi alltså framme i Mission Beach, för den som inte förstått det. Bussen tog ca två timmar från Cairns och vi åkte förbi tre pittoreska småstäder på vägen, håla var bara förnamnet. I Innisfail (ja, det heter så) var det dock en konstig kvinna med ett barn som verkade vilja åka med utan biljett, för busschauffören gick ut och hon drog ut pengar ur bh:n (jo, faktiskt!) och chauffören gjorde en massa samtal, men tillslut åkte vi i alla fall utan henne och barnet, men då börjar hon gråta... Vet inte historien bakom, men var märkligt...
Mission Beach ja – en väldigt mysig liten håla det med, där det egentligen var tänkt att vi skulle spendera bara en natt men vi trivdes så bra direkt att vi ville stanna en natt till. Det och så ville vi gå på gratis barbeque imorgon som dom ordnar här på vårt hostel, samt se ifall det blir sol imorgon... Det har regnat till och från hela dagen och man vill ju uppleva Mission Beach med solsken! Stranden är förvisso fin i mulet väder också, men är ju inte riktigt samma sak. Dock bor vi faktiskt inte direkt på Mission Beach, utan på Wongaling Beach, men det är bara ca 40 minuters promenad bort. Och man går på stranden, så egentligen är det ju samma strand! Men med olika namn. Det finns dock inget manetnät här, som skyddar mot en massa maneter som finns i vattnet den här årstiden, så man måste gå antingen neråt eller till Mission Beach för att simma.
Vårt hostel är förresten det bästa hittills i Australien! Till och med bättre än YHA Central i Sydney, eftersom för att vi har ett eget rum för $28/person/natt! Det var en kille som väntade där vi hoppade av bussen och undrade var vi bodde, när vi sa att vi inte visste tyckte han att vi skulle komma med honom – för han skulle åka till Absolute Backpackers, ungefär 30 sekunder bort. Och tiden ljög han inte om! Ifall vi inte gillade det skulle han till och med köra oss tillbaka. Han tog min väska innan vi hann säga ja eller nej så det var bara att följa efter, och stället visade sig ju vara värsta fräscha och schyssta stället, så han behövde inte skjutsa oss tillbaka. Hostelet ordnar även en massa roliga gratissaker, så som barbequen imorgon och idag fick vi åka gratis och kolla på vilda wallabies! Dom var jättegulliga! Satt flera av dom i en sluttning och åt gräs och kliade sig på magarna... Körde även runt för att försöka se någon cassowarie, men de är svåra att veta var de finns enligt vår guide och vi fick heller inte syn på någon. Finns dock mängder av skyltar vid vägarna som varnar för att cassowaries korsar vägen, så kanske vi lyckas se en förr eller senare!
Angående vårt försök till att ringa, mitt under Mickes samtal med hans pappa så stängde maskinen av sig, och startade om och när jag skulle försöka hann jag intens slå hela numret innan den svalde min peng och startade om sig! Blev arg och rang ett servicenummer, men eftersom det inte var lokalsamtal så kunde hon inte försöka koppla mig till numret igen och när jag inte har någon adress kunde hon heller inte skicka pengarna tillbaka åt oss... Så det var bara att svälja att maskinen just snott femtio cent, inte så mycket pengar men ack så störande! Anledningen till att vi gick till en telefonautomat är att vi har ett kort man får ringa med jättebilligt hem och så har vi vodafone kontantkort – men vodafone har inte sändning här! Så både våra mobiler OCH vårt internet är useless i Mission Beach. Hoppas verkligen vi har sändning vid nästa stopp (troligen Magnetic Island), annars är det inte roligt.
Så imorgon är planerna som följer: gå till Mission Beach, boka vårt nästa stopp med Greyhound och bara softa – det man gör bäst här på Mission Beach.
